i n s i d e l i n g o

Sitter här med nybryggt färskt rykande kaffe, underbar musik på låg volym i högtalarna och ett pirr i magen.
Det har blivit dax för avresa.
San Francisco 15:e December - 15:e Februari.
Äntligen.

Jag säger äntligen men menar väl egentligen mer att det är på tiden.
Jag kan inte direkt säga att jag just nu ser fram emot att åka iväg, men jag har saknat min familj, släkt och vänner aldeles för länge nu och det är bannimej på tiden för ett kärt återseende.
Med på tok för lite gjort idag, men med en underbar mamma, är väskorna packade och står i hallen.
Nu är det bara att vänta.
Jag ska vaka.

Var galet sugen på bacon igår kväll. Cravings, you know... Men jag saknade ork i kroppen. Så en Acke kom förbi en sväng, stekte lite bacon och snackade en massa skit. Rätt sent in på småtimmarna. Förutom det faktum att körkort är en bauta befrielse och att jag fortfarande inte fattar att jag blev godkänd på uppkörningen... Så kan jag klart konstatera att vänner ger exakt samma känsla.
Det pirrar i magen av så många olika anledningar just nu att jag helst utav allt skulle vilja klättra upp på en traktor mitt i en soptipp, under ett sjuhelvetes regn och skrika lugnorna rena med några vänner.
Sådär som dom gör i den där störtsköna filmen som man bara önskade aldrig tog slut.
Livet. Ja verkligen.
Alltså, i och med allt prat om allt mellan himmel och moln inatt - morse, så har jag sovit aldeles för lite.
Och det blir till att vaka inatt. Hurray. Men du, tack för det. Jag uppskattar det verkligen.

Igår var det Lucia. Lucia rocken. En härlig succée. Jag har försökt beskriva hur stolt jag är över grabbarna men det resluterar bara i upprepningar och hur beskrivande är det? Näe, alltså det går nog inte att sätta i ord hur nöjd jag var med kvällen igår. Med Skyline Reaserch och givetvis med dom bästa Schubb.
Kimma, Johani och Bams. Ni ägde. Ni knäckte. Ni var bäst. Det var ni verkligen.
Är det bara jag eller visst fasen är det jobbigt att varenda gång man ska säga hejdå till någon man bryr sig om så flyger det en eller flera smuts i ögonen?! Så bara rinner det från ögonen och det går inte att få bort på ett tag. Smutsfan...
Pappa och mamma - Johani och Bamme, ni har nu lovat att ta hand om er. Även son Orre.
A promise is a promise och jag förväntar mig att få återse er helskinnade när jag återkommer.
A promise is a promise, men Kimma jobbade över och jag fick inte se dig idag.
Lika bra det, annars hade säkert fler smuts känt för att ge mina ögon allergiska reaktioner och jag hatar när det händer...

Jag har verkligen världens bästa vänner.

Dennis, tack tack tack. Dennis TACK. Tack... Du frågar mig vart du ska ta vägen utan mig och jag undrar vad jag i allsindar ska göra utan Dig.
Likaså Bamme. Vad fan ska jag göra? Utan...
Utan världens bästa vänner. För det har jag. Och det är jag så galet tacksam över.
Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna dessa underbara själar i mitt liv...
Jag kommer alltid fram till samma slutsats, vilken är den att jag helt enkelt inte vet...
Men jag har valt att vara tyst om det. Lika bra. Sådär som när en kassör tycker att man ska betala mindre pengar än det varan egentligen kostar men man väljer att inget säga och smita undan med det.
Köpte billiga örhängen idag, FTW! (;

Här kommer en shoutout till alla världens människor.
Folk äger. På så många olika sätt. Känslor äger. På så många olika sätt. Livet. Livet äger.
Har ni sett den där jätte coola whiskey reklamen? Den är verkligen jätte tuff! Brilliant!
Se ifrån en ny vinkel. Gör det! Prova bara!
... Då menar jag givetvis inte, sup dig full på whiskey och se dubbelt, uppåt från under bordet... Prova titta bara... Och lyssna på och våga tro på dig själv.
Folk och känslor har lärt mig att våga se livet från en ny vinkel. Och jag tror på det.
... I love it.

Känner att det mest nu bara blir för mycket text för att någon ska orka läsa. 
Kanske sådär typiskt att man bara råkar trycka på något så försvinner precis ALLT man har skrivit...
Eller helst att datorn dör. ...Så jag ser mig för nu.
Kaffet är kallt och jag har en del OC framför mig att kolla på.






Jag antar att det jag ville få fram ur allt det här... Är att jag kommer sakna mina vänner.
Ja, så väldans sjukt mycket. Jag älskar er så otroligt mycket.
Men med e-maileri, bloggskriveri och sms kommer vi nog lösa biffen! Dagens teknik...
Men utifrån detta får jag även en brevvän. <3

And Ben, i'll see you around. No words could ever explain how much... How much you've ment to me.
Take good care, alright... x
"I'll whisper a song in your ear. Of the things you've been missing my dear. If you remember the tune, it's all I can do. Just remember I wrote it for you."


Oh, och en sak till! Med allt Starbucks kaffedrickande, Oreo käkande, Villagehost pizza beställande...
När jag återvänder så kommer ni nog antagligen få se mycket mer Jill än den ni såg lämna er... >.<
LIVET! :D

VI SES SOON ENOUGH! TA HAND OM ER FÖR OCH VÅGA BARA GLÖMMA MIG FÖR FAN!
Over and out.
Jilly Billy